Nämen vad nu? Är hon tillbaks?

Ja det känns så som om jag är tillbaka på riktigt. Det har tagit några år, mycket tårar och kämp men nu är jag här. Gladare och i balans.

 Tyckte jag hade koll på allt och det hade jag nog också jag jonglerade bollarna som en mästare men så blev dem för tunga och många och så föll allt på en gång. När man har tappat så många bollar måste man börja om från början med att bara hålla i en boll sedan kasta den och fånga den. Man måste lära sig att inte lägga till bollar när det går bra och man har flyt utan kanske ta en paus från jonglerandet och bara vara. Det har gått år sedan jag tappade dem, bollarna alltså men jag kommer aldrig glömma och det är en av mina största styrkor i dag. 

Jag har åter kunnat lägga dit en av mina viktigaste bollar, löpningen. Jag är så glad för löpningen, den ger mig lugn, styrka och glädje. I helgen tog jag ett stort steg för mig och sprang milen på min bästa tid på evigheter i ett lopp. Det känns som om jag är på rätt väg och det är det länge sedan jag kände. I dag sitter jag i solstolen, solar benen och lyssnar på vinden i träden. I kväll kör jag back intervaller, jag älskar't!

Vad gör jag....

Ställer mig rätt ofta frågan just nu... Vad ska jag göra? Det jag gör nu är bara delvis rätt men jag har så mycket mer att ge som inte kommer ut. 

Var ska jag hitta den platsen där mina bra sidor kommer till sin rätt? 

Känner mig lite vilsen....

Man kanske skulle skriva en bok...

I bland känns det så som om det händer för mycket för att inte skriva om det... Frågan är vilken typ av bok det skulle bli en kokbok blir det inte tror jag;-)

Måste nog fundera allvarligt på detta...:-)

Spring, spring, spring....

Det är så härligt, jobbigt och alldeles underbart att springa. När jag är stressad och sticker ut på en runda är det som om  stressen suddas ut. Just nu jobbar jag för att vara i form för min första halvmara. Många av passen jag genomför nu är det längsta jag sprungit på länge, det känns bra.

 Den 25 september springer jag om allt går som det ska ett lopp i Västerås för Patrick Serras minne, "spring för livet" heter loppet. 

Nu jobbar jag på mot det målet, i morgon  är det dags för ett lång pass till.:-)

Det blir inte alltid som man tänkt sig....

Det blir inte riktigt som man tänkt sig. Kanske dags att sluta tänka sig så mycket och bara leva... Fredagsmys kan se ut på ett sätt i hjärnan och ett annat sätt i verkligheten. Alla är trötta, gnälliga och hungriga inte avslappnade, glada och pigga. Fredagskväll blir det ändå hur statusen än ser ut hos familjen och sen är det bara att gilla läget. Den här familjen har trötta föräldrar, trötta barn och en busig kattunge med tratt och sydd svans. Happy fredag på er alla!

Humor & kärlek!

Om man bjuder på sig själv blir allt roligare! Humor är bland det bästa som finns! Med humor och kärlek kan man komma hur långt som helst:-) ... Ville bara säga det!

Mamma-power!

 Har många gånger tänkt på hur mycket vi mammor har på schemat.

Många gånger har jag känt att "livspusslet" är övermäktigt, jag tror inte jag är ensam. 

Ändå fortsätter vi mammor att sätta kraven och förväntningarna så högt för oss själva men också för andra mammor.  

När föräldramöten, tandläkarbesök, kalas, utflykter,läxor och träningar hopar sig måste vi se om varandra.

Det är faktiskt inte viktigt att bullarna på kalaset är hembakta man är inte en bättre mamma för man bakar bullar och inte köper dem! Vi mammor måste ta hand om och lyfta upp varandra! Mer mamma-power!!!:-)